Visor nära människan

Utdrag ur artikeln ”Visor nära människan – folkmusikkonsert i Gideå”, Örnsköldsviks Allehanda 5 juli 2018, skriven av IngaBritt Rosenqvist. Hela artikeln finns att läsa här.

I år fick vi lyssna till visartisten och låtskrivaren Elsa Fahlén med musikervännerna Nina och Johan Nilsson. Elsa bor i Göteborg men är uppvuxen i Nyadal i Ådalen. Nina och Johan är från Docksta. Elsa gav i höstas ut skivan ”Rallarrosor” med egna sånger och motiv från Ångermanland och Jämtland. Titelvisan handlar om Elsas farmor som gör en nostalgitripp med sin son bort ”till bruket”. ”Hon vill se slipstenen och sågen / känna doft av trä och tjära”. Hennes ben bär inte längre men ”en rallarros reser sig igen”.

Både under gudstjänsten och som avslutning sjöng Elsa om sin mormor i visan ”Mormor på vinden”. Hon sitter där uppe och väver en trasmatta av kläder från olika delar av sitt liv, ett plagg per vers. Elsa verkar gärna komponera med en sorts upprepningsteknik. Det är en visa full av kärlek, vackra minnen och nostalgi. Många lyssnare kände igen sig. Det torkades en och annan förstulen tår. Elsas mormor lever och är nu 99 år.

I sången ”Järnvägsbron” lyder omkvädet ”Så länge jag hör Indalsälven brusa / och hinner springa över järnvägsbron / Så länge jag hör inlandståget rusa / lever jag, lever jag”. Vi fick också höra visorna ”Islossning”, ”Oviksfjällen” samt en rar liten visa om en ung flicka som går till stranden och metar. Det är sommarlov, hon börjar snart sjuan och hon har ”Kepsen bak och fram”.

Elsas visor rör sig nära människorna och särskilt de generationer som gått före oss.

Elsa Fahlén med vänner, foto: Claes Rosenqvist
Elsa Fahlén, Nina Nilsson och Johan Nilsson. Foto: Claes Rosenqvist